Zlatana

e det bara jag är faller det en hel del människor i sprickorna?

Efter många diskussioner med lärare och elever så verkar det inte riktigt som att någon har kunnat eller velat sagt emot mig.
Skolsystemet fungerar inte för alla. för mig t.ex. som nu går tredje året på gymnasiet och visst jag gillar skolan till viss del, och det är inte som att jag inte har lärt mig någonting under alla år för att vissa lärare tar helt enkelt hänsyn till att jag inte lär mig på det "klassiska" sättet.

Det är såhär, för att något ska fastna i denna håriga sak jag kallar skalle så vill jag ha en disskussion, jag vill ha ett samtal där jag kan ställa frågor och få saker förklarat för mig, jag gillar inte och skriva. Ironiskt nog så skriver jag på en blogg just nu. Prov är nog värst, pressad tid, ett tyst rum och en massa frågor.

Jag gillar helt enkelt inte och skriva, jag föredrar och prata. Har bevis på att när jag gjorde ett prov skriftligt så klarade jag tre frågor, muntligt fick jag vg... när det är en fråga om prov så går det helt enkelt inte bra.

Samma sak är det med dessa Hej-jag-är-er-lärare-sitt-där-tysta-medans-jag-babblar-bort-två-timmar-lärare, får mig och vilja spy eller nej somna, vilket också har hänt, men för att komma tillbaka till saken, om jag inte får ge någon riktig respons till det jag får höra så går det in i ena rakt in i ena örat och ut genom det andra.

inte konstigt att jag föredrar att sitta och disskutera filosofi med några kunniga vänner än att gå på själva lektionen, därför att jag själv känner att jag lär mig mer då.

så vad händer? ett visst antal lektioner missas, jag får sällan mer än g men om vi skulle sitta och prata så visar det sig att jag är minst lika smart som någon av mvg människorna i klassen.

så för att säga det igen, skolan är inte för alla, den är inte för mig. men jag har börjat den, så jag ska avsluta den och sen se vad jag vill göra efteråt.