Zlatana

Okej... jag måste fan erkänna att ibland så är jag riktigt korkad i huvudet. som nyss.

Jag kom just hem från maja, de har regnat och jag är dyngsur. så lämmnar jag cykeln i garaget som alla andra kvällar och vänder mig sedan till dörren. rotar igenom väskan i sökandet på nyklarna men fan jag hittar dem inte! tar ut hela väskan och kollar igenom alla fickor. allt annat är där så var fan är mina nycklar? de lyser inte i vardagsrummet så jag vet att mamma och pappa sover. e brorsan hemma? nä... fan!

okej... ska jag ringa på? nej.. men ringa kan jag nog göra... då vet de att det är jag och då kan jag be om ursäkt utan att behöva stå framför dem och skit. ringer några signaler och mamma svarar trött:

-hallå?
-hej mamma förlåt så jätte mycket men jag har glömt mina nycklar kan du snälla hjälpa mig?
-mmm
- tack tack tack
 
de går en liten stund och för en sekund undrar jag om hon inte bara gick och la sig igen men just då hör man hur någon försöker låsa upp och sen öppnar dörren.
mamma tittar på mig med lite irriterad min och säger

-det var ju redan öppet!