Zlatana

En grej som jag har tänkt på, varför av alla känslor vi människor sägs ha så verkar det som att vi har en åldergräns på kärlek. Jag är en av dem personer som någon gång har sagt till någon småtting att
- ja men du vet inte ens vad kärlek är! när de pratar om sina små pojk-/flickvänner,
 men när jag nu tänker efter: att varför är de att just kärleken har en åldersgräns? inte hat, inte lycka, inte någon annan känsla har jag någonsin hört att man kan vara för ung för att känna, eller att man inte kan känna den för någon annan p.g.a. olikheter. det kanske bara är jag som överanalyserar allt som vanligt men jag kan inte hjälpa att undra varför? varför måste den som många anser som den viktigaste känslan av dem alla ha sånna gränser på sig?
det känns ändå på något sätt som att om de någon som bordde förstå kärlekens sanna mening så borde det väll ändå vara något så oskuldsfullt som ett barn? så varför?

Utan vax Zäta