take it off the shelf, dust it off and throw it to the ground.

Jag älskar värme, passion och styrka. De är ord som jag ständigt försöker att leva efter. Självklart misslyckas jag dagligen, men man är ju endast mänsklig.


jag kan ärligt talat säga att jag bryr mig inte vem som läser det här, men det är ett par saker jag gärna vill ta upp. mest för att bara få det sagt, men också för att kanske förklara vissa saker för vissa människor?
Har ni någonsin känt att ni blir missförstådda? självklart har ni det. har det skapat problem? skulle inte förvåna mig. Har ni gjort något åt det...?

Det har visat sig att jag under ett par månaders tid har visat allt mindre intresse för de människorna som en gång i tiden har varit närmast. Detta fick jag förklarat för mig på fyllan. och jag uppskattar att det sagt till mitt ansikte.
Hur kommer det sig då att jag inte kan komma till ro med de faktum att vi glider ifrån varandra? kanske för att jag har fått få chanser, om ens några, att förklara mig själv. att på något sätt försöka få dessa människor och förstå min sida av historian? Om det ens är en historia, jag vet inte. Faktum är att jag inte har känt någon riktig samhörighet på riktigt länge, är det pga er eller pga mig kan jag tyvärr inte svara på. Jag försökte vid tidigare tillfällen bevisa för mig själv att jag inte är beroende av er, att jag kan stå på egna ben och någonstans i denna kamp att bevisa något för mig själv tappade jag den där värmen som en gång i tiden fanns, den som fick mig och må bra.  Jag känner inte längre som att jag blir hörd, ens om jag skriker. Det tas inte in längre som det en gång gjorde. Mina ord glöms bort och min närvaro är sen lång tid tillbaka inte längre behövd. Det är så det känns.

Det känns som att ni gav upp på mig, den känslan kanske är ömsesidig?
likgiltigheten har rivit oss i bitar.

Ni känner mig, ni vet mycket väl att jag gärna samtalar med nya, spännande människor och att jag finner intressanta individer på det sättet. Jag hoppades bara på att ni inte hade glömt att jag alltid kommer hem. det var iallafall hur det brukade vara.  Jag umgås med vem jag vill, denna vilja baseras på vilka människor som får mig och må bra. Lyfter upp mig istället för att trycka ner mig. Vänner. Som värmer mig på ett sätt som ni gjorde en gång i tiden.

 Colbie Caillat – Battle
Det sista jag vill ha är bitterhet, det finns så många människor i denna världen som jag känner mig bitter på och det vill jag inte ha med oss.
Så vad göra? jag tänker inte vara likgiltig, det finns för mycket sådant just nu för att jag bara ska kunna acceptera det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0